tisdag 9 november 2010

Om ett enkelt litet ord

(Publicerad i GP tisdag 9 november.)

Det jag är mest stolt över efter att ha översätt 40 böcker från engelska är inte att jag har lyckats spåra upp svenska motsvarigheter till knepiga fackuttryck inom matlagning, sexologi, biologi, geologi och ett flertal andra områden.

Inte heller att jag lyckats klura ut innebörden i elisabetanska dikter eller moderna slanguttryck från New Yorks gator.

Nej, efter 40 översätta böcker tror jag att jag är mest stolt över det lilla uttrycket ”där uppe”.

Låt mig förklara.

I mina första översatta böcker stod folk ofta på trappavsatser. De kunde göra allt möjligt där: prata, fundera, kamma sig. Jag minns särskilt en bok där folk ideligen höll till på trappavsatser.

Det engelska ordet här är ”landing”. Slå upp det i ett lexikon och du får betydelsen ”trappavsats, våningsplan”.

Men om vi nu tänker efter: hur ofta står folk egentligen och kammar sig på en trappavsats? Eller på ett våningsplan, för den delen? Extremt sällan, vill jag påstå. I texter som är skrivna direkt på svenska händer det nog aldrig. Varför blev då trappavsatserna så vanliga i mina översättningar?

Till slut började det klarna för mig.

I ett radhus eller en villa med två våningar finns naturligtvis en trappa mellan våningsplanen. När man kommer uppför trappan står man på det som man i England kallar ”the landing”. Det syftar på hela utrymmet där uppe, allt som inte är sovrum eller badrum.

Men vad kallar vi egentligen det utrymmet på svenska?

Jo, vi säger att vi är på ”övervåningen”, i ”hallen där uppe” eller kort och gott –”där uppe”.

Jag hade alltså översatt korrekt så tillvida att jag hade slagit upp ordet i lexikon. Ändå hade det blivit fel. För trots att landing betyder trappavsats så är inte orden likvärdiga. På svenska avses något mer konkret och avgränsat: en avsats mellan två trappor, vanligtvis i ett trapphus. Eller en avsats högst upp i en trappa. Men inte hela det våningsplan som trappan leder upp till.

När jag första gången skrev ”hon väntade där uppe” i stället för ”hon väntade på trappavsatsen”, kände jag mig kolossalt nöjd.

Någon tycker kanske att detta är en löjligt enkel insikt men för mig var den ett steg på vägen till att förstå vad översättning egentligen är.

Det räcker inte att vara duktig på ett främmande språk. Det räcker inte att kunna slå upp svåra ord. Man måste fatta också. Översättaren måste läsa noggrannare än någon annan.