onsdag 22 oktober 2014

Att häpna och kanske bäva

(Publicerad i GP onsdag 22 oktober)

Det finns några enstaka personer  som har kvar licensen. Snart kommer en av dem till stan: Bruno K Öijer.

Licensen? undrar du. Vadå för licens?

Jo, i de flesta samhällen, kanske alla, har det funnits shamaner. Medicinmän eller nåjder är andra ord för samma sak. De står med ett ben i vår värld och ett i andevärlden, och de använder sin kunskap till att bota och hjälpa.

I transen kan shamanen färdas i riken som vi andra inte har tillträde till. Därifrån hämtar han hem något åt oss, något som vi behöver och som vi inte hade kunnat komma åt själva. Något som får oss att häpna och kanske bäva.

Det krävs förstås att man tror. Den sjuke måste ge ut sin licens: Jag lägger mitt öde i dina händer. Jag litar på att du kan bota mig.

Just den typen av tilltro har jag haft till vissa konstnärer och artister. Jag har blundat och gett mig hän – det är det jag menar med att ge ut sin licens. Som att lyfta ett glas och lita på att vinet i det ska ha sin verkan.

Detta är förstås en väldigt romantisk konstsyn. Men också en ursprunglig. Konst och religion gick knappast att skilja åt från början.

Med åren har jag skärpt kraven, och faktum är att jag har återkallat de flesta av de licenser jag en gång utfärdade. Mycket av det jag en gång tyckte var magiskt känns idag som bländverk. Eller i bästa fall som gott hantverk.

Men några namn från förr finns kvar. Några som har bevisat sin relevans gång på gång, som med åren har byggt ett verk som man måste respektera. En Thåström, en Nick Cave, en Monika Fagerholm. De har kvar licensen.

Och så Bruno K Öijer då.

Att läsa hans texter i bokform är fint, men att se honom live är unikt. Bara att se karln komma in på scenen, lång och mager, med det där burriga håret … När han läser brukar det rycka kring hans ögon , kanske något slags nervösa tics, kanske ren inlevelse.

Det är för sent att få se Édith Piaf på Olympia eller en ung Patti Smith på CBGB:s. Men Öijer finns här idag, han är i full verksamhet, det är bara att köpa en biljett.

Det kanske är löjligt, men jag tror fortfarande på det han hämtar hem åt mig från sina resor i den andra världen. Jag är beredd på att bäva.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar