onsdag 5 april 2017

Gammal och ny teknik

(Publicerad i GP 4 april 2017)

Det finns en gammal sketch med Galenskaparna där Claes Eriksson spelar en kutig liten hantverkare vars mobiltelefon ringer oavbrutet. Varje gång är det frun som vill tala om vad hon gör, till exempel att hon står i kön på Ica. Och varje gång utbrister Claes Eriksson lika lyckligt:

- Det hörs skitbra!

Ja, det här var förstås på den tiden när mobilerna var nya och folk pratade hämningslöst rakt ut i luften om ingenting särskilt. På spårvagnen surrade fantasifulla ringsignaler i luften och hälften av passagerarna stod och hojtade “Jag är snart hemma!”

Numera är det dödstyst på spårvagnen och överallt annars. Mobilen, som nyss uppmuntrade till obetänkt pladder, kräver nu tystnad och koncentration. Tekniken förändrar ständigt vårt beteende.

Själv tillhör jag inte typen som kastar mig över ny teknik. Men bit för bit förändras även en seg femtioplussare som jag.

När jag köper böcker betraktar jag det som normalt att jag läser vissa av dem direkt medan andra blir liggande, ibland i flera år. Vissa böcker påbörjar jag, lägger åt sidan och plockar upp igen senare.

Alltså borde det inte vara så märkvärdigt att förstå att TV- och radioprogram idag fungerar på samma sätt. Men för en gammal tablåslav som jag har det tagit sin tid. När insikten väl slog igenom var det faktiskt lite svindlande.

Jag har till slut fattat att jag kan titta och lyssna när det passar mig själv. Jag kan pausa en direktsänd fotbollsmatch, sticka ut och springa och fortsätta titta när jag kommer hem. Jag behöver aldrig se reklam och aldrig zappa mellan skitprogram utan bara se det jag vill se.

Den moderna medietekniken har alltså till sist kommit ifatt boken i användarvänlighet.

Och kanske till och med gått förbi?

När jag slår igen en bra bok numera önskar jag ofta att jag kunde söka upp vissa passager och läsa om dem. Det jag saknar är alltså en sökfunktion i den tryckta boken.

Vad gäller Claes Eriksson så förmodar jag att han fortfarande inte äger någon mobiltelefon. Han gillar inte sådana nymodigheter, har jag förstått. Det är principfast och jag respekterar det. Men ibland skadar det inte att släppa lite på principerna och se vad som händer.

Samtidigt ska jag inte vara för kaxig. Jag ligger sådär hundra år efter min tonårsdotter när det gäller medieanvändning.

Hur som helst så blandas nytt och gammalt hela tiden. I väntan på den där sökfunktionen för tryckta böcker använder jag bokläsarens uråldriga söksystem: jag viker hundöron på intressanta sidor, stryker under, antecknar.