En bra erfarenhet

(Publicerad i GP 3 maj)

Min dotter hade sitt första sommarjobb förra året, på ett äldreboende. I år ser hon ut att få jobb som fastighetsskötare.

- Det är en bra erfarenhet, säger jag till henne.

Och det låter ju bra. Mina föräldrar brukade säga samma sak till mig. Men vad betyder det egentligen?

Jag har haft fler jobb än jag kan räkna. Jag har rest över halva världen, träffat massvis av människor i mängder av olika situationer. Jag har levt med samma kvinna i bortåt 25 år, vi fick två barn, ett av dem dog.

Erfarenheter i massor.

När kommer egentligen stunden då jag får nytta av dem?

En del av mig vill svara: aldrig, det är en bluff alltihop.

När man säger att något är ”en bra erfarenhet” tycks man underförstått mena att livet är en väg som oavbrutet går framåt, mot något bättre. Ibland kommer man till något litet hinder och då plockar man upp sin medhavda erfarenhet, som en matsäck ungefär. Man löser problemet och traskar sedan vidare, visslande.

Men vems liv ser ut så? Inte mitt i alla fall.

Och tänk om ens erfarenheter inte alls är ”bra”? Tänk om man har blivit slagen, om ens föräldrar var missbrukare eller om man bär på annat som tynger en?

En erfarenhet är mer än en enskild händelse.

Det är mer än ett minne.

En erfarenhet är något som du i efterhand inser har format dig.

Vi föds inte som oskrivna ark, men det är ändå slående hur öppet livet är för ett nyfött barn. Hur annorlunda framtiden blir om man växer upp rik eller fattig, i en kärleksfull miljö eller en kärlekslös.

Vi bygger en världsbild utifrån de erfarenheter vi gör. Och de erfarenheter vi gör skiljer sig mycket åt i vårt hårt uppdelade samhälle.

Folk som går på teater träffar inte folk som går på monster truck. Folk som bor i Askim känner ingen i Biskopsgården och tvärtom. Folk som går från framgång till framgång glömmer bort gamla kompisar som går mellan a-kassa och soc.

Och likväl tror jag det är nyttigt för en ung människa att jobba en sommar med äldre och en sommar med fastighetsskötsel.